Säkraste garantin för att bli inblandad i nästa stora konflikt är att gå med i en union eller att skriva på en pakt. För marknadsliberala och s k intelektuella pakt- och unionsrunkare rekommenderas ett besök på någon av de hundratals krigskyrkogårdarna runt om i Europa. Där ligger det miljontals av pakt- och unionsmedlemmar. Nästan ingen av dem är över tjugo år. Ibland får man en känsla av att intelektuella och andra proffstyckare skäms för att vi inte har ställen med tusentals kors, på snöräta led, här i Sverige också.

Så till skrönan om samarbetet med Tyskland under andra världskriget. Den 9:e april 1940 blev Sverige totalt isolerat från omvärlden. Vi hade inga möjligheter att ta oss ut på haven för handel och allt land omkring oss behärskades av diktaturer. Vid den här tiden var vi självförsörjande till 80%, resterande 20% var vi tvungna att importera. Importen bestod av, för Sverige, livsviktiga legeringsmetaller, läkemedel, fordon, maskiner, militärmateriel, livsmedel, medicinsk utrustning, läder, tyg etc etc. Det fanns förstås bara från ett håll att importera från och det var från tyskkontrollerat område. Handeln då, precis som nu, bestod i byteshandel och vi hade skog och malm att byta med. Så enkelt var det. För det finns väl ingen, med normala förståndsgåvor, som skulle inbilla sig att Tyskarna skulle gett oss grejorna gratis.... eller?
/Ewert