FN's deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 1
Ursprungstexten skrevs på franska och lyder: ”Tous les êtres humains naissent libres et égaux en dignité et en droits. Ils son doués de raison et de conscience et doivent agir les uns envers les autres dans un esprit de fraternité.”
Den engelska versionen lyder: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in spirit of brotherhood.”
Franska dignité och engelska dignity betyder värdighet. Men den svenska översättningen blev såhär: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”
(en del svenskar tiger inte när de borde, taskiga översättare exempelvis)
Det gamla kelterna var mycket intresserade av astronomi och hade delat in året i 4 delar utifrån vår- och höstdagjämning, respektive sommar- och vintersolstånd. Vid varje sådan tidpunkt hade man stora festligheter. Traditionen bjöd att man firade i tre hela dagar, från solnedgången dagen innan högtiden fram till solnedgången dagen efter själva högtiden.
Kelterna måste dock ha varit ett festglatt folkslag eftersom man inte nöjde sig med endast fyra festligheter. Man delade därför upp varje sådan fjärdedel av året i två lika stora delar. På så sätt kunde man ju stoppa in ytterligare fyra festligheter, således totalt åtta.
Samhain (sow-inn) var den sista skördefesten som man firade när sommaren var slut och skörden var bärgad. Den inföll mitt emellan höstdagjämningen och vintersolståndet dvs i skiftet mellan oktober och november. Man ansåg att året nu var slut och denna festlighet kom därmed även att bli kelternas nyårsfirande. Man var också övertygad om att avståndet mellan vår värld och de dödas vid denna tid var som minst och detta firades bl.a. med att man tände stora bål och satte ut mat och gåvor till de döda. När katolska kyrkans munkar skulle kristna Europas folk var man inte sen att förlägga Alla Helgons Dag, eller All hallow's eve, till denna tidpunkt. När sedan europeerna utvandrade till Amerika tog man naturligtvis med sig festligheterna dit där de under århundradena utvecklades till dagens Halloween.
Faktum är att de flesta av kelternas alla högtider lade den katolska kyrkans munkar beslag på och hittade på egna kristna varianter för att lättare kunna sprida sin lära. Och dessa ska Yours truly efterhand informera er om allt eftersom de infaller.
Så glöm nu det där påhittet som en massa fröstampare, kottplockare och annat löst folk påstår att det hela är importerat från USA när det faktiskt är tvärtom. Och glöm nu inte att tända ljus till minne av Era nära och kära och ha en riktigt trevlig Alla Helgons helg!
Kampen mot fördumningen går vidare. Eftersom såväl Ewert som jag tillhör det förra milleniet och således är otroligt gamla så har vi naturligtvis vuxit upp med vinylskivor och rörförstärkare. Och redan nu känner jag att några förklaringar är på sin plats. Vinylskivor känner väl de flesta till (föregångaren till CD-skivan) men rörförstärkaren var forntidens tingest (innan transistorn var uppfunnen) som skulle förstärka de ytterst svaga strömmarna från grammofonens pick-up innan de kunde bli ljud i högtalaren. Har alltså inget att göra med förstärkning av rör att göra.
Emellertid bar det sig inte bättre än att pick-up:en (den lilla nålen på grammofonen som löper i vinylskivans spår) på min gamla grammofon hade gått sönder så jag knallade med spänstiga steg ned till Expertbutiken som brukar vara välförsedd med dito doningar. En finnig, ung man, troligen inte en dag över 19 år, frågar vänligt vad jag önskar. Lika vänligt svarar jag att jag behöver en ny pick-up till min Pioneer skivspelare. - Pick-upen heter Champion 8952, förtydligar jag för att göra ynglingens arbetsdag lite enklare. Den unge mannen står bara och stirrar på mig. Efter några ögonblick harklar han sig och så kommer det... - Pick-Up? E'nte de en så'n därna liten lastbil?
Konstförvant... ett gammalt fint och bortglömt ord. Ett gammal och bortglömt yrke likaså. Man brukar säga att boktryckarkonsten uppfanns av kineserna. Inte fan är det sant. Det är det vanliga svenska och västerländska självhatet som talar så. Visserligen hade kineserna lärt sig trycka på papper med träsnitt men det hade japanerna också och på Kreta gjorde de samma sak redan 1.500 f Kr. Det var en tysk (vad annars?) som kom på att man nog kunde göra lösa bokstäver i en bly-/tennblandning och återanvända bokstäverna (typerna som de lösa bokstäverna kallades) gång på gång efter det att man tryckt sitt alster. Tysken hette Johann Gutenberg och är nog den människa som påverkat vår utveckling mer en någon annan i historisk tid. Papperet man tryckte sina blad på var visserligen en kinesisk statshemlighet men att karda ut lump till tunna flak att trycka på, var inte något som krävde raketforskning s a s, Hantverket att få bokstäver, ord, meningar och berättelser på pränt på ett masspublicerbart media utfördes av en speciell yrkesgrupp. Nuförtiden kallas de mediaproducenter. För inte så länge sedan var de typografer. Jag började som typograf (handsättare) på BokÖbergs i Eskilstuna okt 1965 och har alltså jobbat med bokstäver och ord hela mitt yrkesverksamma liv. Från början var vi som jobbade med det tryckta ordet tillhörande en gesällfri och rätt så prestigefylld yrkesgrupp. Konstförvanter kallades yrkeskategorin. Jag är alltså varken grafiker, mediatekniker eller typograf egentligen. Jag är konstförvant. /Ewert
Varför flaggar vi på halv stång vid dödsfall och begravning? Ja, egentligen är det inte halv stång utan flaggan hissas först i topp för att därefter halas ned till ca 2/3-dels höjd på stången. Detta är en sed som ursprungligen uppstod inom sjöfarten någon gång på 1600-talet. När någon i besättningen "hade tagit ned skylten" halade man flaggan en liten bit för att ge plats åt dödens osynliga flagga.
//Arne
PS: Ni vet väl att det går att kommentera inläggen?!?
OK, -Vi kör vidare med arbetet mot fördumningen. I förra inslaget nämdes ANTIMAKASS vilket jag är övertygad om att du inte har en susning om vad det är. Häng med nu...
I alla tider har herrar (åtminstone en del av dem) haft komplex för att hårväxten ballar ur med åren. Framför allt från mitten av skulten och utåt (att den sedan ÖKAR på och i öronen, näsan och röven hör inte hit). Hur som helst så trodde man fullt och friskt att en olja från barken på ett träd växandes på Sumatra skulle göra underverk på hårväxten. Oljan kallades MAKASSAROLJA och ströks vilt in i skulten på tjugo- och trettiotalets jazzgossar. Barret kammades bakåt på bästa Karl-Gerhard stil. Emellertid tyckte man på bl.a. dåvarande Statens Järnvägar och vissa bussbolag att detta oskick kladdade ned överdelen av stolsryggarna å det grövsta varför man snabbt uppfann ANTIMAKASSEN! Ett högabsorberande och lätt utbytbart tygstycke som hängdes över ryggstödets överdel.
Användandet av makassaroljan upphörde väl någon gång i slutet av fyrtiotalet men varför SJ och SAS med flera envisas med att fortsätta med dessa tygstycken på stolarna förblir ett mysterium.
Exakt! Den allmänna fördumningen fortgår oförtrutet. Det finns inte många personer kvar idag som behärskar stenografi! Eller telegrafi! Eller vet vad ordet töva betyder. Eller vad en antimakass är. Så kan vi inte ha det. Jag kommer därför att regelbundet slå ett slag för gamla kunskaper som är på väg att gå förlorade i vårt kära folkhem. Och jag vet att Ewert, som är en bildad gentleman, kommer att bistå mig i denna viktiga mission.
Låt oss därför börja med ett så alldagligt ord som bensinmack(!) Bensin vet ju de flesta vad det är men ordet mack? Det är så enkelt som en förkortning av namnen Mattiasson, Andersson, Collin och Key. Dessa gentlemen bildade 1916 i Stockholm ett aktiebolag som just fick heta AB MACK och som tillverkade just bensinpumpar. Första fabriksbyggnaden finns kvar än i dag och har fått namnet uppmålat på fasaden såsom det såg ut för snart hundra år sedan.
