Griniga gamla gubbar

Väldigt många muslimer runt om i världen är olyckliga!

 

De är olyckliga i Gaza.

De är olyckliga i Egypten.

De är olyckliga i Libyen.

De är olyckliga i Marocko.

De är olyckliga i Iran.

De är olyckliga i Irak.

De är olyckliga i Jemen.

De är olyckliga i Afghanistan.

De är olyckliga i Parkistan.

De är olyckliga i Syrien.

De är olyckliga i Libanon.

 

Så, var är de då lyckliga?

 

De är lyckliga i Australien.

De är lyckliga i Storbritannien.

De är lyckliga i Kanada.

De är lyckliga i USA.

De är lyckliga i Frankrike.

De är lyckliga i Tyskland.

De är lyckliga i Italien.

De är lyckliga i Sverige.

De är lyckliga i Danmark.

De är lyckliga i Norge.

 

De är alltså glada och lyckliga i länder som INTE är muslimska. Och vilka klandrar de?

 

Inte islam.

Inte deras ledarskap.

Inte dem själva.

 

De skyller på de länder där de är lyckliga!!! Och de vill förändra i dessa länder så att det blir som i det land de kom ifrån, där de var missnöjda och olyckliga.

 

Har jag missat något här?

 

Jag skulle inte bli förvånad om muslimerna är olyckliga i himlen också och har tillgripit självmordsbombningar för att komma i åtnjutande av de förmåner som finns i Helvetet.

 

//Arne

 

 

 

I febr 2012 föll domen mot de inblandade i den så kallade assistanshärvan i Halmstad. Huvudmannen, 43-årige Hassan Charkas från Libanon, döms till fängelse i ett år och fyra månader för grovt bokföringsbrott och grovt bedrägeribrott. Hassan Charkas har drivit assistansbolaget Charkas Assistans, vars affärsidé har varit att hjälpa invandrare att söka ersättning från Försäkringskassan, så att invandrarna har kunnat arbeta som personliga assistenter åt anhöriga. I flera fall har ersättning begärts ut på falska grunder, när de anhöriga exempelvis har befunnit sig på semester utomlands samtidigt som den de vårdat varit kvar i Sverige.

I väldigt många fall anser dock Halmstads tingsrätt att åklagaren inte kunnat bevisa förekomsten av fusk. Omfattningen av bedrägeriet beräknas till omk 5 milj kr. Förutom återbetalning dömdes Charkas bolag till en företagsbot på 800.000 kr.

Hassan Charkas överklagade domen i Hovrätten. Idag skulle Hovrätten hålla förhandling men den fick ställas in. Hassan Charkas är nämligen sjuk och inlagd på sjukhus, i Libanon. (källa: SVT/TV4)

Tar det en gång till: I LIBANON. Känner du långpipen Svenne Banan?

 

/Ewert

 

Läst på bloggen Ipse Cogita om Kulturhusets konstnärlige chef Behrang Miri.
Den ovan avbildade sne’seglaren har påtagit sig samma roll som nazister och kommunister och annat löst folk gjort tidigare. Hans uppdrag är gigantiskt och lär ta tid. Han vill att allt som finns i skrift skall speglas utifrån vad som är korrekt idag. Det vill säga — det han tycker är korrekt.
 
Mannen är således en rälig typ som vi skulle uttryckt det i Skåne, och han förtjänar förakt. Jag skulle tro att han är en åsiktsfascist; du skall tycka rätt tycks han resonera men redan här uppstår ett problem eftersom rätt och fel inte är av intresse, det handlar om att tycka olika och framför allt visa att åsikter ändras genom åren.
 
Men löst folk som Miri har diktatoriska ådror och sådana skall man hålla i kort snöre.
 
Nu dröjer det inte länge förrän censurmaskinen Behrang vill rensa ut bibeln, koranen, Astrid Lindgren, Strindberg, Norman Mailer eller vad tusan som helst. Ingen kommer väl att reagera för det för alla inser att hissen inte går ända upp i hans värld.
 
Men det är klart, skulle han ge sig på koranen (det vågar han inte) så lär han få en fatwa på sig och då lär han kräla i stoftet och göra avbön.
 
Jag vet inte vem som avlönar stollen men är det med skattepengar så är det dags att avskeda halvmesyren med en rejäl Haddock-spark i häcken.

 

/Ewert

Mjölkattacken i Foresrum var lögn, eller en anka som det heter på tidningsspråk.
När SVT och kvällspressen i slutet av augusti sände ut nyheten om hur elaka svenskar i Foresrum hade tvingat somalier att "hälla mjölk över sig själva" för att "bli vita" trodde jag inte på det. Det lät för dumt....

Så här gick det till (enl bl a tidningen Höglandsnytt):
"Ordföranden för Samhällsföreningen i Forserum, Bo Jansson, bekräftar och berättar också hur det gick till när det som blev en ”mjölkattack” i media inträffade på riktigt.
– En somalisk flicka som går i skolan i Forserum sitter och dricker ett glas mjölk. En svensk pojke går fram till henne och säger på skämt: ”Bra att du dricker mjölk så att du blir vit”. Ingen blev sårad eller kränkt och ingen fick mjölk hälld över sig, sade han. När kan man förvänta sig att kvällspress och SVT ber Forserumsborna om ursäkt?

...är medlem i fackföreningen Unionen! För vem i helvete vill bidra med pengar till ett sådant idiotiskt fackförbund som bränner pengar på en så in i helvete, jävla korkad TV-reklam som man gör just nu? Några jävla fjantar utklädda till några slags superhjältar varav en har en fiskmås på axeln. Och vars enda budskap är att du får extra ersättning om du får sparken bara för att du är så in i helvete korkad!

 

//Arne

En dag på Arbetsförmedlingen i Rågsved. Nedan följer en rapport som min son skrev om en dag på arbetsförmedlingen i Rågsved och det s k Jobbtorget.

 

"I skrivande stund har jag lyckats lugna ner mig. Det tog tio cigaretter, svettningar av guds nåde och några lugnande samtal till bekanta innan jag sansade mig tillräckligt för att skriva här. Jag har nämnligen besökt helvetet på jorden, dekadensen och förfallets högborg. Ja, jag har besökt Jobbtorget.

Som det tidigare framkommit är jag arbetslös. Jag söker aktivt jobb och är inte den som ger mig. Det enda jag sporadiskt undviker är jobb där det utlovas provisionslön, alla vet att de där lögnerna om att tjäna 15.000 i veckan är ett jävla båg som Tarja, Annika och Laurence kör med för att locka ungdomar och depraverade spöken i fördärvet. Så blev det till slut dags för mig att besöka jobbtorget. Sagt och gjort, imorse klev jag upp, pratade med fästmön som solar och lever loppan i Grekland och åkte tunnelbanan till stadsdelen jag blivit kommenderad dit.

Det första som möter mig är ett gäng glada somalier. Att de är glada förstår jag då de pratar hetsigt och spelar cirka femhundra mobilsignaler i kör samtidigt som en receptionist står och ber alla visa legitimation. Hon granskar den ytterst noga hos mig, som om jag på något vis inte alls hörde hemma där. Efter en nitisk inspektion blir jag i alla fall insläppt i ett väntrum. Konstigt, där sitter det också glada människor och spelar musik från mobilen, klottrar på papper eller stirrar rakt framför sig. Bakfylla antar jag. För ingen människa kan väl bli apatisk av att komma till det här stället av kompetens? Håhå, jaja, vad fel jag hade. Varenda jävel som inte spelade musik på mobilen eller sysselsatte sig med att ringa utlandssamtal där var depraverad och apatisk.

Än värre blev det, för när jag satt där och väntade kom två batikhäxor intågandes, presenterade sig som Lisa och Lina (fingrerat, båda två) och började raljera om att vi skulle fylla under papper som gav dem rätt att göra si, och att göra så. Jag skrev under efter att ha frågat mig för varför de bl.a skulle ha rätt att diskutera mina personliga förhållanden - något de hävdade var en felskrivning och inte alls var så farligt som det lät. Borde egentligen bett häxorna trolla fram ett nytt dokument, men efter fem minuters sällskap av dem ville jag bara få allt överstökat.

Sedan blev det till att sitta och vänta i en, två, tre timmar på att få träffa en av deras jätte-jättekompetenta handläggare. Hon var livrädd för svininfluensan, skakade inte hand och fick en och en halv hjärtattack  när jag klappade henne på axeln och förklarade att jag redan haft den och överlevt. Efter hjärtattacken diskuterade vi i femton minuter (tro nu inte att hon var effektiv, hon hade helt enkelt inte tid med elaka spöken som skrämde slag på henne, så det så.) och kom överens om tider då jag ska rapportera in DDR-artat och vart jag ska ringa om jag blir sjuk. Under tiden sprang folk av och an utanför, det tjattrades, skrek och tjoades. Folk satt i flockar kring gamla PC-datorer som t.o.m min halvtrasiga, oformaterbara laptop utklassar."

 

/Ewert

Kampen mot fördumningen går vidare. Eftersom såväl Ewert som jag tillhör det förra milleniet och således är otroligt gamla så har vi naturligtvis vuxit upp med vinylskivor och rörförstärkare. Och redan nu känner jag att några förklaringar är på sin plats. Vinylskivor känner väl de flesta till (föregångaren till CD-skivan) men rörförstärkaren var forntidens tingest (innan transistorn var uppfunnen) som skulle förstärka de ytterst svaga strömmarna från grammofonens pick-up innan de kunde bli ljud i högtalaren. Har alltså inget att göra med förstärkning av rör att göra.

 

Emellertid bar det sig inte bättre än att pick-up:en (den lilla nålen på grammofonen som löper i vinylskivans spår) på min gamla grammofon hade gått sönder så jag knallade med spänstiga steg ned till Expertbutiken som brukar vara välförsedd med dito doningar. En finnig, ung man, troligen inte en dag över 19 år, frågar vänligt vad jag önskar. Lika vänligt svarar jag att jag behöver en ny pick-up till min Pioneer skivspelare. - Pick-upen heter Champion 8952, förtydligar jag för att göra ynglingens arbetsdag lite enklare. Den unge mannen står bara och stirrar på mig. Efter några ögonblick harklar han sig och så kommer det...   - Pick-Up? E'nte de en så'n därna liten lastbil?

 

//Arne

En liten lastbil!

 

 

 

 

På SMHI's "Väderleken – sommarblogg på smhi.se" delger oss Pär Holmgren sin visdom.

Dagligen överöses vi i media med reklam av olika slag. Reklam som under åren tenderat att bli mer och mer korkad och vimsig. Ta t.ex. den här med doktorn Michaela, som förövrigt ser mer än lovligt imbecill ut, som står och hyllar blekmedlet Rosa "för det håller mina kläder renare längre så att de inte blir solkiga så fort". Fan tro´t sa Relling...

 

En gång i tiden var reklamen enkel och rakt på. Enkla uppmaningar som "Känt folk röker Kent" eller "Jag har också gått över till Prince". Och för er lite yngre läsare kan jag meddela att det var helt korrekt att göra tobaksreklam på den gamla, goda tiden. Man kunde t.o.m. ha lättklädda damer med som blickfång utan att några flummiga genuspedagoger gick i spinn (de var inte uppfunna på den tiden).

 

 

I dag verkar det som reklammupparna enbart tror att det är av ovärderlig nytta att "exponera varumärket". Tag t.ex. väggen med åttatusen pyttesmå klistermärken på olika företagsnamn som figurerar i bakgrunden när Zlatan och andra sportfånar intervjuas. Jag vet inte vad det kostar Vattenfall att ha sitt klistermärke där men jag garanterar att de inte har fått en enda kund den vägen. Likaså tokfan som har byggt en bilbana genom Europa för, får man formoda, en ohemul Lotto-vinst. Undrar hur många extra Lottospelare den reklamen har dragit in?

 

En annan kul trend i vårt politiskt korrekta folkhem är den obligatoriska negern som ständigt dyker upp i reklamen. Fast den kanske inte är så ny egentligen. Här är en föregångare jag hittade på Youtube som till och med fick yours truly, Arne, att sätta kaffet i vrångstrupen. Ha en fortsatt trevlig dag.

 

//Arne