Griniga gamla gubbar

På ett vanligt svenskt mentalsjukhus omk 1980.

Jag arbetade på ett mellansvenskt mentalsjukhus som skötare under åren 1977 -1980. Det här sjukhuset var inte avsett för rättspsykfall, typ Säter, utan innehöll den "normala" patientpopulationen. Jag tror att vi var ca 1100 (inkl administration, läkare, vaktmästare, schemapers etc etc) personal på ca 700 patienter.

Sjukhuset var organiserat på ett antal manliga och kvinnliga avdelningar. Där fanns ett intag, demensavdelningar (de var störst), narkotika och alkoholmissbr avd och så fanns det två avdelningar för manliga och kvinnliga kroniker. Jag arbetade på avdelningen för manliga kroniker, den s k "Stormen". På "Stormen hade vi 30 st män bortom all räddning, därav namnet på avdelningen, patienterna var alltså kroniskt sjuka och ansågs bortom all räddning. Avdelningspopulationen var spridd enl äldre Schizzare som setat på inst sedan 40-talet, flertalet av dem var lobotomerade och närmast att betrakta som lallande och enfaldiga vrak som inte kunde ta till vara på sig själva, än mindre skada någon. Dessa utgjorde ungefär hälften av avdelningens intagna. Resten fördelade sig på barnknullare, morbrännare, yxmördare och haschpsykoser. T ex hade en av våra "yxmördare", i svartsjuka, knivhuggit sin sambo (det talades om ett fyrtiotal hugg), satt på henne efteråt samt satt eld på deras gemensamma hus och gått från platsen.

Alla de här 700 patienterna bestämdes det skulle in i samhället vid den stora psykiatrireformen och detta inkl merparten av patienterna på kronikeravdelningarna.

Tre paranteser och kuriositeter:

1.) Vår avdelning blev vid ett flertal tillfällen polisanmälda av infiltratörer från R-förbunden p g a att vi måst hålla fast och bryta ner våldsamma patienter som fuskat med medicineringen - stort rabalder i kvällspressen.

2.) Vi fick nya utexaminerade psykologer på sjukhuset (1978). Dessa insåg att uppdelningen i manliga och kvinnliga kronikeravdelningar var ojämlikt. Därför bestämdes, i jämlikhetens namn och i rehabiliteringens namn, att vi skulle ha mixade kronikeravdelningar d v s blandat manligt och kvinnligt. Tänk er en avdelning med ett antal manliga sexförbrytare ihop med ett antal kvinnliga schizzare. Resultatet blev naturligtvis sexövergrepp, promiskuitet och våldtäkter dagarna i enda.

3.) Vår lille timide knivhuggare (mager, snygg med långt blont hår), likknullare och mordbrännare blev i samband med psykiatrireformen utsläppt för ett liv bland oss andra. Han bosatte sig i Göteborg och har såvitt jag förstått av tidningar och press hunnit knivskära och våldta ett par stycken där. Var han är nuförtiden vet jag inte, förhoppningsvis tog han väl livet av sig.

Ewert