Griniga gamla gubbar

Var i Göteborg härom dagen och skulle ta mig från flygplatsen och dit jag nu skulle. Beställde naturligtvis en taxi och berättade vartåt jag ville. En äldre och jättetrevlig herre, som tillbringat en majoritet av sitt liv någonstans jättelångt härifrån, frågade mig om adressen.

Adressen???? Inte fan vet jag adressen! Namnet på stället visste jag och meddelade Herr Taxichauffören detta. Det är ett stort och välkänt ställe i Göteborg. Det var hit bananbåtarna kom förr och lossade sina laster. Detta ställe måste väl Herr Taxichaufför känna till? Nix, Herr Taxichaufför hade ingen aning om var någonstans detta var. Men jag kanske skulle kunna guida honom dit? Men jag är ingen Göteborgare  och är skitkass på att hitta med bil (och gympapjuck med för den delen) och ska jag guida dig kommer vi att hamna på Hisingen i vilket fall som helst (nu visade det sig att frihamnen låg på Hisingen men det visste jag ju inte då).

Jag Googlade lite på min mobil och hittade till slut adressen, -Södra Frihamnspiren 1. Herr Taxichauffören började knappa på sin GPS… ”Hooor stafvasss frihamspjiren”???  Jag förklarade ungefär tretton gånger innan han skickade över ett skrivblock och penna. Jag plitade mycket noggsamt ned adressen och Herr Taxichauffören började knappa. Han knappade och knappade och efter ungefär en kvart förklarade han att adressen inte fanns.

Jodå, den finns, sade jag och visade kartan på min mobil. Så fort han tog i min mobil petade han på displayen så att fokus hamnade i Dals Långed i stället för i Götet. ”Hvaaar thååå”? Jag återtog min mobil och zoomade in bananhamnen i Göteborg och räckte över mobilen till Herr Taxichauffören. Flupppp, så petade han på displayen så att den nu visade på norra Andorra(!) Men för helvete, tänkte jag. Undrar vilket straff det blir i Sverige om jag kastar ut Herr Taxichauffören ur taxin och kör själv dit jag ska, efter min egen mobil? Förmodligen längre tid än vad jag är villig att satsa…

Efter en stunds knappande på taxibilens GPS och parallellt pekandes på min noggsamt nedtecknade adress tjoade plötsligt Herr Taxichauffören till och meddelade att nu hade GPS:en minsann hittat adressen. Va bra, sade jag och lutade mig tillbaka i baksätet. Kanske hinner jag fram innan de två dagarna är över…

Vi åker iväg på motorvägen mellan Landvetter och Götet. Vi närmar oss Mölndal, vilket är det enda stället jag har något som helst hum om efter ett antal gånger som mässansvarig på Göteborgsmässan och tillfälligt bosatt i Mölndal intill Åbys travbana.

Jag klickade igång mobilens GPS och följde halvintresserad färden via Majorna och Tingstadstunneln och allt vad fan det nu heter för att torrt konstatera att vi var på väg att passera min slutdestination. Fast det var många vägarbeten på vägen och konstiga omvägar för att ta sig fram så jag tänkte att vi spårar nog in på rätt spår straxt.

I helvete heller!!!! När vi hade passerat min slutdestination med mer än 5 km hojtade jag till och undrade om Herr Taxichauffören hade den blekaste susning om vartåt han var på väg. ”Hjooo, hvii är snarrrt framme”! Och så stannade han intill några gamla oljecisterner, som förmodligen dömts ut av ”certifierat organ” för några decennier sedan. ”Schääär hääär dätt…” Platsen vi hade stannat på såg ut att inte ha haft besök av någon seriösare företagare de senaste femton åren. Fåglarna kvittrade stillsamt och lövverket i träden vajade stämningsfullt i försommarvinden.

Det var nu jag upptäckte skillnaden mellan att vara 25 år och 54! Vid den tidigare födelsedagen hade jag förmodligen just nu gjort mig skyldig till lagens strängaste straff(!) Och troligen kommit undan med brottet och i tid hamnat dit jag skulle. Men nu började plötsligt något som jag tror är någon form av ”livserfarenhetsåkomma” att verka inombords. Herr Taxichauffören var ju en mycket hyvens man och vi hade uppenbarligen hamnat fullständigt snett i tillvaron, båda två. Detta lilla predikament måste ju kunna lösas i bästa samförstånd.

Herr Taxichaufför, -Jag försöker lotsa dig med min mobil-GPS men jag är inte så säker på att jag hinner berätta i tid vilka filer och så du ska lägga dig i, men vi kan väl göra ett försök? Herr Taxichauffören höll med och vi satte igång vår värdsliga journey i Götet. I mitt stilla sinne slog det mig plötsligt; -Hur i helvete mycket är taxametern uppe i ???? ”Thaaaa theeet longt. Then schlooog hjag afff för hen timme sen”.

Vi tråcklade oss stillsamt och med en gemytlig stämning fram igenom Göteborgs vägarbeten och landade till slut på ”Södra Hamnpiren 1” (som inte fanns). Jag klappade om Herr Taxichauffören och konstaterade fryntligt ”att det här fixade vi ju till slut” och skickade över en femhundring i hans bröstficka.

Efter fem minuters trixande på sin färddator rasslade till slut ett kvitto på pengarna ut som jag nu har bifogat min reseräkning.

Att besöka Göteborg är alltid givande….

Ha en trevlig Midsommar önskar,

//Arne