Griniga gamla gubbar

Jag lovade tidigare att berätta lite om våra stora högtider och dess historia. Nu har tiden kommit för julen. Om vi backar tillbaks till tiden före kristnandet, dvs någon gång runt 600-talet eKr, firade de gamla kelterna Géol (uttalas yew-elle) som inföll vid årets kortaste dag dvs vintersolståndet den 21 december. Nu firade man att ljuset snart skulle börja återvända. De keltiska Druiderna var övertygade om att solen vid det här tillfället stod stilla under tolv dagar och eldade därför kontinuerligt stockeldar under dessa dagar för att tillförsäkra sig ljus. Nu passade man också på att fördela återstoden av skörden så att ingen skulle bli utan under resten av vintern. Dagen innan Géol skulle varje man fasta. Dagen efter festade  man på vildsvin. Den katolska kyrkans missionerande munkar valde att förlägga firandet av Jesu födelse vid denna festlighet. Och med stor säkerhet kommer vårt ord ”Jul” från det keltiska ordet Géol. De fornnordiska folken höll troligen sin midvinter- eller julablot något senare, runt den 14 januari. Åtminstone om man ska tro Snorre Sturlasons historiska texter.

 

För övrigt önskar undertecknad och den glöggfryntlige Ewert Eder alla en riktigt God Géol & Ett Gott Nytt År